Bitez, Turkiet

Nu när du läser det här kanske du får en uppfattning att jag är en väldigt bitter person och så kanske det är.

Det här blev en annorlunda semester på flera vis. Min första charter och vår första utlandsresa tillsammans med Rut, ja Ruts första flygtur. Och det är med med lite blandat resultat. Nu vet inte jag om charterresor alltid är såhär eller om det mest är de billigare, det här måste räknas som en av de billigare (ca 3600kr/pers), men de flesta röker. Vuxna människor (vissa ser förvisso ut som ödlor) som inte tvekar att tända och suga i sig tjära och skit på stranden/gatan/poolen/uteserveringen och inomhus! Ja för i Turkiet har man inga problem med inomhusrökning och då ska det bannemej rökas där med, ofta och mycket. Man får väl passa på? Nej det här började inte särskilt positivt. Men det finns mycket positivt också och jag kommer dit lite senare...

Hotellet vi bodde på heter Summer Garden och verkar hyfsat familjevänligt när man först kommer dit men varje kväll mellan 22:00 och 24:00 arrangeras någon form av "underhållning" på innergården vilket med 99% säkerhet ackompanjeras av jävligt högljudd techno. Nej det räcker inte att stänga fönstret som du öppnat på egen risk enligt informationstexten, annars kan man betala ganska mycket extra för att få använda AC:n (eller tjuvkoppla...). All denna negativa energi...

Den delen av Bitez där vi tillbringade det mesta av vår semester är en semesterort även bland turkarna själva, så få saker känns särskilt genuina eller trevliga och mysiga. Som exempel är strandpromenaden kantad av vad som verkar vara mysiga uteserveringar men innan du tar dig fram för att se efter kommer en inkastare fram för att övertyga dig om att just de har den bästa och billigaste maten, förresten helt irrationellt, och om du skulle passera förbi, nej man kan inte stanna och äta på varje restaurang, så kan du räkna med en ful kommentar i ryggen (ja nu har du förolämpat dem).

Men jag gillar medelhavet. Det finns nog inget bättre än att få plaska runt i det där härligt varma vattnet. Och solen sken ifrån klarblå himmel med drygt 30°C varje dag utan undantag, det kändes nästan overkligt. I slutet av vistelsen kunde jag till och med koppla av lite även om jag visste att Rut sov i vagnen och skulle vakna när som helst... nej det kunde jag inte men det var fint ändå. Under tiden i Turkiet åt jag aldrig mat som inte smakade gott, jag försökte prova det mesta av meze rätter, ravioli, havsaborre och annat smaskigt. Till maten dricker man Effes och det är en väldigt ljus historia men inte helt utan karaktär. Det var väl bara en sak som var jobbig med middagarna och det var att jag satt på nålar och oroade mig för att Rut skulle vakna i vagnen, man äter gärna inte innan klockan åtta eftersom det är ganska varmt och då ska hon sova. Bästa restaurangen var nog Black Cat, en av restaurangerna där man kunde sitta i lugn och ro och där barnstolen har sele och dessutom är maten riktigt bra, priserna rimliga (ca 50kr för en tallrik ravioli har jag för mig) och trevlig personal utan lismande eller vaxat hår. Men det finns fler bra restauranger, den sämsta måste dock vara den på hotellet där vi bodde och som vi åt frukost på varje morgon samt middag innan vi åkte hem. Frukosten var något knapphändig men lukten av avlopp på morgonen kunde jag varit utan.

Bodrums flygplats är inte en plats du vill tillbringa mycket tid på. De saknar ordentlig luftkonditionering och allt ät/drickbart kostar multum. Som exempel kostar en klubba 2€; någon borde skämmas. Det olustiga är att värmen kombinerat med att nästan all vätska tvunget måste lämnas utanför säkerhetskontrollen gör situationen något besvärlig. Som tur var hade vi åtminstone med en skvätt vatten till Rut.

Med det sagt vill jag säga att vistelsen som helhet var väldigt trevlig och det var häftigt att se hur barnkära turkarna är. Som jämförelse; i Sverige (Stockholm) får man skämmas om man tar med en barnvagn in på en mindre restaurang men i Turkiet blir man välkomnad och servitörerna kommer springande från alla håll för att underhålla Rut och möblera om för att få plats med vagnen. Resans höjdpunkt var när Rut, glad som en fisk, plaskade omkring i hotellets pool.

Jag tror dock inte att jag åker tillbaka till Bitez inom någon snar framtid, det var lite väl exploaterat för min smak.

På bilderna kan man se strandpromenaden, bristande säkerhetstänk i form av öppen dörr i buss under färd och en bild ifrån den bästa och dyraste kebab restaurangen.