En kollega vill sälja sitt Tamron 10-24mm vidvinkelobjektiv. Jag har väl tänkt tanken tidigare men aldrig tittat åt Tamron, helst ett fast objektiv typ Voigtländer 20mm. Min kollegas objektiv är i toppenskick och jag kan säkert köpa det ganska billigt men det tar liksom emot så jag tror att jag måste stå över. När jag inte själv får ta initiativet så känns det som att jag blir lurad på något sätt, svårt att se tillfället när det kommer. Bilden är tagen i finska parken vid Tegeluddsvägen.
Jag ger upp! Idag lyckades en telefonförsäljare ifrån Tele2 sälja ett mobilt bredband till oss. Enligt överenskommelsen får vi med USB-modem och någon gratismånad om vi tecknar avtalet nu, priset sedan blir 169kr/mån och bindningstiden är 18 månader. Då ska vi få max 15mbit. Idag betalar vi 279kr/mån för 8mbit, då inklusive 50kr rabatt eftersom vi är några av de få hushåll med fast telefoni. Enligt teckningskartan ska vi kunna få ut upp till 80mbit genom 4G här (med samma modem men annat abonnemang) men det låter lite för bra för att vara sant.
Men eftersom vi nu gör oss av med det trådbundna bredbandet har jag det stora nöjet att kasta vår gamla router så långt bort jag orkar och införskaffa en som stödjer det USB-modem som vi får med. För knappt 400kr kommer jag att köpa en TL-MR3420 á 300mbit som dessutom klarar att hårdboota USB-modemet om uppkopplingen skulle hänga sig.
Nu känner jag att jag kanske börjar bli lite gammal. Var det inte alldeles nys som 3G kom och då kostade en mindre förmögenhet? Och nu verkar Tele2 göra allt de kan för att slussa in kunderna i mobilnätet istället för stabil koppartråd? Det ska bli spännande att se vilket hastighet vi får ut.
Det är möjligt att andra börser fungerar på annat sätt, det gör de säkert, men Stockholmsbörsen (OMXSPI) är för tillfälligt ganska förutsägbar och fungerar ungefär såhär: morgondagens förändring = dagens förändring * -1. Om index sjönk i värde idag kan du räkna med att det går upp imorgon vise versa. Och det här ska vara svårt?
Att gratis lunch inte finns om man analyserar situationen mer ingående har jag varit ganska medveten om under en tid nu. Och ändå är gratis så gott... Men idag fick jag betala ett ganska billigt pris när jag satt i ett fullsatt tåg på vägen hem och försökte förklara hur inte intresserad jag är av att byta jobb, igen. Och ändå tycker jag att den här personen är väldigt trevlig så det känns tråkigt. Tänk vad svårt det ska vara att ha en vettig relation i den här branschen. Jag får väl börja med att betala min egen lunch.
Eller; aldrig trodde jag att man kunde prata så mycket om något så ointressant. Är det här vad resten av livet går ut på? I vanliga fall får jag betalt för att sitta i sådana möten och på arbetstid. Nej det kom nog ut något vettigt också... tror jag.
Nu när du läser det här kanske du får en uppfattning att jag är en väldigt bitter person och så kanske det är.
Det här blev en annorlunda semester på flera vis. Min första charter och vår första utlandsresa tillsammans med Rut, ja Ruts första flygtur. Och det är med med lite blandat resultat. Nu vet inte jag om charterresor alltid är såhär eller om det mest är de billigare, det här måste räknas som en av de billigare (ca 3600kr/pers), men de flesta röker. Vuxna människor (vissa ser förvisso ut som ödlor) som inte tvekar att tända och suga i sig tjära och skit på stranden/gatan/poolen/uteserveringen och inomhus! Ja för i Turkiet har man inga problem med inomhusrökning och då ska det bannemej rökas där med, ofta och mycket. Man får väl passa på? Nej det här började inte särskilt positivt. Men det finns mycket positivt också och jag kommer dit lite senare...
Hotellet vi bodde på heter Summer Garden och verkar hyfsat familjevänligt när man först kommer dit men varje kväll mellan 22:00 och 24:00 arrangeras någon form av "underhållning" på innergården vilket med 99% säkerhet ackompanjeras av jävligt högljudd techno. Nej det räcker inte att stänga fönstret som du öppnat på egen risk enligt informationstexten, annars kan man betala ganska mycket extra för att få använda AC:n (eller tjuvkoppla...). All denna negativa energi...
Den delen av Bitez där vi tillbringade det mesta av vår semester är en semesterort även bland turkarna själva, så få saker känns särskilt genuina eller trevliga och mysiga. Som exempel är strandpromenaden kantad av vad som verkar vara mysiga uteserveringar men innan du tar dig fram för att se efter kommer en inkastare fram för att övertyga dig om att just de har den bästa och billigaste maten, förresten helt irrationellt, och om du skulle passera förbi, nej man kan inte stanna och äta på varje restaurang, så kan du räkna med en ful kommentar i ryggen (ja nu har du förolämpat dem).
Men jag gillar medelhavet. Det finns nog inget bättre än att få plaska runt i det där härligt varma vattnet. Och solen sken ifrån klarblå himmel med drygt 30°C varje dag utan undantag, det kändes nästan overkligt. I slutet av vistelsen kunde jag till och med koppla av lite även om jag visste att Rut sov i vagnen och skulle vakna när som helst... nej det kunde jag inte men det var fint ändå. Under tiden i Turkiet åt jag aldrig mat som inte smakade gott, jag försökte prova det mesta av meze rätter, ravioli, havsaborre och annat smaskigt. Till maten dricker man Effes och det är en väldigt ljus historia men inte helt utan karaktär. Det var väl bara en sak som var jobbig med middagarna och det var att jag satt på nålar och oroade mig för att Rut skulle vakna i vagnen, man äter gärna inte innan klockan åtta eftersom det är ganska varmt och då ska hon sova. Bästa restaurangen var nog Black Cat, en av restaurangerna där man kunde sitta i lugn och ro och där barnstolen har sele och dessutom är maten riktigt bra, priserna rimliga (ca 50kr för en tallrik ravioli har jag för mig) och trevlig personal utan lismande eller vaxat hår. Men det finns fler bra restauranger, den sämsta måste dock vara den på hotellet där vi bodde och som vi åt frukost på varje morgon samt middag innan vi åkte hem. Frukosten var något knapphändig men lukten av avlopp på morgonen kunde jag varit utan.
Bodrums flygplats är inte en plats du vill tillbringa mycket tid på. De saknar ordentlig luftkonditionering och allt ät/drickbart kostar multum. Som exempel kostar en klubba 2€; någon borde skämmas. Det olustiga är att värmen kombinerat med att nästan all vätska tvunget måste lämnas utanför säkerhetskontrollen gör situationen något besvärlig. Som tur var hade vi åtminstone med en skvätt vatten till Rut.
Med det sagt vill jag säga att vistelsen som helhet var väldigt trevlig och det var häftigt att se hur barnkära turkarna är. Som jämförelse; i Sverige (Stockholm) får man skämmas om man tar med en barnvagn in på en mindre restaurang men i Turkiet blir man välkomnad och servitörerna kommer springande från alla håll för att underhålla Rut och möblera om för att få plats med vagnen. Resans höjdpunkt var när Rut, glad som en fisk, plaskade omkring i hotellets pool.
Jag tror dock inte att jag åker tillbaka till Bitez inom någon snar framtid, det var lite väl exploaterat för min smak.
På bilderna kan man se strandpromenaden, bristande säkerhetstänk i form av öppen dörr i buss under färd och en bild ifrån den bästa och dyraste kebab restaurangen.
Här är en artikel om en kille som bara äter rå mat. Inte bara grönsaker då utan allt det andra också, inklusive lever, kyckling och allt det där andra som jag inte ens äter tillagat. Men han verkar må väldigt bra ändå!
Om du är lite nyfiken på varför vi finns här där vi finns och vad som gör att vi överhuvudtaget kan leva, kan jag rekommendera Vetenskapens världs program från i måndags. Dessutom är avsnittet ganska snyggt filmat och tillgängligt i 720p. Men var beredd på att du kommer att känna dig otroligt liten och obetydlig efteråt. Det här är den första delen i en serie av fyra.
Jag gillar dimma. Ida tipsade om en spindel och jag gissar att det är den som fastnade på bild. Det är ganska mysigt att vara i dimman och se hur den långsamt lättar och temperaturen ökar, som om någon odimmar solen.
