Skottland och München, del två

Nåväl, bättre sent än aldrig. Efter Edinburg tog vi alltså tåget till Inverness. Vi hade bara bokat boende för de första dagarna i Edinburg för inte vara upplåsta vid någon särskild rutt men det höll vi påatt få ångra. Det visade sig nämligen att Skottland i augusti är fullkomligt fullsmockat av turister och festivaler av alla de slag, i Inverness var det en golftävling och i Nairn som ligger strax intill pågick en jazzfestival, dessutom pågick highland games. På turistinformationen i Inverness kunde vi bittert konstatera att det inte fanns något boende inom en 20 mils radie men att en sista utväg var telefonsvararen där B&B ägare kan ringa in återbud. Som tur var fanns ett återbud. För att försäkra oss om att vi skulle ha boende under resten av resan kom vi tillbaka nästa dag och bokade dessa i förväg.

Lappen visar att platsen är bokad.

B&B i Inverness var jättebra och det fanns tillochmed en meny med alternativ till frukosten. Jag passade bl.a på att prova Macaroni and cheese som inte var särskilt spektakulärt, makaroner med ost? Vi promenerade en sväng längs med Caledonian Canal, en kanal konstruerad av samme Thomas Telford som var med och konstruerade Göta kanal. Kanalen sammanbinder skottlands väst och östkuster.

Vi lämnade sedan Inverness för att åka vidare norrut mot Wick där vi skulle gå på en guidad tur i det lokala destilleriet Old Pulteney eller "The Manzanilla of the North" som det också kallas. Tyvärr hade de stängt pga. problem med asbest men vi fick gärna smaka i shoppen. I Wick åt vi på en fransk fiskrestaurang och det skilde inte särskilt mycket i pris jämfört med maten i puben intill. Gott med riktig mat som annars är svårt att få tag i, det ska antingen vara friterat eller stekt i massor med fett (nästan friterat). Fortsättning följer...

Till höger syns Wick Castle, världens minsta slott?