Det är väl knappast någon nyhet längre med Windows 8 men nu har jag iallafall kommit mig för att installera det. Såhär ser nya Metro ut, man kan även komma åt en desktop vy men det är Metro som används på mobiltelefoner med Microsoft OS och likaså de nya plattorna. Så det är väl bara att vänja sig. Just nu känner jag mig väldigt gammal och fattar ingenting.
Det blev flytt iallafall. Jag fick så goda villkor och har fått väldigt gott intryck av rådgivarna hos SEB. Det ska bli mycket intressant att se hur första mötet går nu till hösten.
Det går inte blixtsnabbt. Nu förstår jag bättre vad renovering egentligen handlar om. Det är inte val av material eller långa arbetspass nej det handlar om att få komma ifrån de andra sysslorna nog länge för att hinna sätta upp en tapetvåd eller spackla/slipa lite granna. Och samtidigt hålla familjen vid gott mod.
Återställningstapeten är helt upp nu och idag kom den första vita färgen upp (ej med på bilden). När nästa lager färg kommit upp ska vi få dit den färgglada färgen i några omgångar och sedan golvlister. Snart klart med andra ord...
Platt fall. Min nya bank SEB tyckte att jag skulle samla mina bankaffärer hos dem, de menade att det fanns fördelar att ha allt samlat på ett ställe. De erbjöd sig tillochmed att bjuda på den administrativa avgiften. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan tackade ja och lät dem arbeta med flytten tills nu när jag fick ett brev från min gamla förvaltare Länsförsäkringar där de hotar att ta 2% och 500kr från mitt kapital om jag genomför flytten. Då tackade jag nej. Nu när jag kollat runt så har de flesta pensionsförvaltare utom Avanza den här typen av "inlåsningsavgift". Om jag tycker att någon erbjuder en bra tjänst så har jag inget emot att de tar betalt i paritet till vad de erbjuder. Att ta betalt för att jag själv ska optimera min pensionsportfölj samtidigt som de försöker låsa mitt engagemang med sådana här metoder gör mig riktigt irriterad. De beter sig som en fästing.
Efterssom Avanza erbjuder ett större utbud av värdepapper men utan fasta avgifter och "inlåsningsavgifter" kommer jag troligtvis att flytta pensionen dit istället. Så mycket för idén att ha alla bankaffärer samlade på samma ställe...
Jag fick den fina förmånen att få åka med jobbet på konferens till Trapani i Italien. Det är en stad med ca 70000 innevånare ca 10mil väster om Palermo på Siciliens nordkust. Som jag förstod det så kan man endast flyga med Ryan Air hit och för oss blir det då att ta oss till Skavsta. Vi kom iväg ifrån kontoret på Wallingatan i Stockholm vid 16:30 på fredagseftermiddagen och var framme vid hotellet runt midnatt, flygresan tar ganska exakt 3h. En av fördelarna med att flyga mellan mindre flygplatser är att det är mindre känsligt för förseningar (missar man det planerade startfönstret är det inte så många andra avgångar att konkurera med) och priserna på mat och annat verkar vara lägre, en 50cl flaska vatten i Trapani kostade ca 20kr. Sedan är det förstås inte roligt när kabinpersonalen för 15 gången försöker sälja på en något krimskrams (Ryan Air).
Trapani är inte platsen man söker om man är ute efter att hänga på nattklubb och dricka sprit tills man stupar. Det handlar mer om att äta och dricka gott, bada i det alltid fantastiska medelhavet och kanske titta på någon sevärdhet. Ganska avslappnat med andra ord. Vi tittade bland annat på byn Erice som är en liten by på toppen av berget Erice, byn hette för jättelängesesan Eryx och var då grekisk men har sedan varit erövrad av diverse folkgrupper. Man kan åka linbana upp till byn förutom på måndagar innan klockan 13:00 då den är stängd för service, så vi åkte taxi... Att åka taxi i Italien är en gastkramande upplevelse, att åka taxi upp och ner för ett 800m högt berg påminner mer om en bergochdalbana än något annat, se karta. En annan dag kom vi ut till ön Favignana där vi åt god glass, snorklade och allmänt latade oss. Bästa maträtten var den lokala pastan busiate i pasta la norma, en vegetarisk pastasås med äggplanta och till det dricker man såklart ett vin gjort på den sicialianska druvan Nero d'Avola. Annars är det glassen som inte tål att missas, lite olika kvalitéer men oftast fantastiskt krämig och verkar faktiskt sakna många av färgämnena vi häller i vår glass här uppe i norr.
Om det inte vore för de taskiga trafikförhållandena, några tillfällen såg det ganska mörkt ut, skulle jag absolut tänka mig att ta med familjen till Trapani. Och då på sensommaren/hösten. Det går tåg till Trapani men jag är osäker på varifrån eller hur smidigt det är att ta sig, kanske tåg från Palermo och att man kan flyga Arlanda-Palermo?
Tiden går fort när man ägnar sig åt att småpilla med detaljer. Nu är iallafall de stora ytorna spacklade för andra gången så där behövs endast en lätt slipning och sedan upp med förbättringstapeten. Det som annars återstår är alkoven inklusive hörnen som jag nog vågar påstå är svårast att få snyggt. Men det ska nog ordna sig. Och sedan ska det förstås upp lite färg, kanske tre gånger plus taket förstås. Om någon har ett bra tips på hur man får ut gipsexpander så är jag tacksam, vilket rackarns otyg!
Var ett lekrum. Vi har bestämt oss för att börja med lekrummet eftersom väggarna där var hårdast åtgångna. Gipsskivorna får sitta kvar men vi river så mycket tapet vi kommer åt och kommer sedan sätta återställningstapet, lite som spackel på rulle, och till sist måla. Lite omständligt kan tyckas men nu ser vi att det är ca 5 tapeter och ett antal lager färg på väggarna, en del följer med när socklarna (som varit skruvade och limmade) tas bort och då ser det för hejigt ut.
Golv och tak kommer att få vara kvar, de ser okej ut och golvet kommer säkert att slitas en hel del de närmaste åren iallafall. Men golvsocklarna kommer vi att byta.
Om jag fått välja så hade vi tagit bort gipsskivorna och taket och golvet... det hade antagligen aldrig tagit slut. Som tur är har jag en ganska bestämd och driven fru som ser till att vi kommer framåt.
Jag trodde getingar levde av vad blommor gav och kanske en eller annan överbliven godis. Den här gynnaren tog iallafall en annan större insekt i luften och kalasade sedan på den. Kändes lite surrealistiskt att få se det här mitt framför fötterna.
Bästa filmen på mycket länge. Bygger på en sann karaktär med samma namn som filmens titel. En tjej som växer upp i efterkrigstidens USA och där läkarna föreslår att hon ska institutionaliseras men hennes mamma ger inte upp. Kul att få lite inblick i köttproduktion på köpet. Klart sevärd!
