En bild med en ram. Bilden är tagen i skogen här i Rydbo, en gammal garagedörr som påminde mig om en lada som står vid mammas hus i Dalarna. Den röda färgen känns så rätt.
Pappa och Debbie har varit i Sverige och hälsat på och den här veckan passade de på att tillbringa i Stockholm. Jag borde ha tagit ledigt men eftersom jag var så sent ute blev det inte så. Men jag kunde åtminstone ta ett par halvdagar och det kändes okej. Under veckan har vi varit till något museum, fikat och sett nya Arn filmen. Framförallt har vi umgåts en hel del, Henrik och Karin har också varit med.
Nu har jag inte så tokbra koll på vad som händer i ekonomin men jag försöker ändå hålla mig lite underrättad för att inte stå med skägget i brevlådan när lågkonjukturen eventuellt drabbar oss; Lehman Brothers har tappat 90%(!) och kommer att räddas av någon slags paketlösning. Tidigare i år var det Bear Stearns, Fannie Mae och Freddie Mac som låg pyrt till. Det är oroväckande hur fort det går när investerarna börjar dra öronen åt sig. Och banker dessutom.
I torsdag var jag till Oslo på möte. Jag har aldrig varit i staden tidigare, trots att jag bott närmare Oslo än Stockholm under större delen av mitt liv. Det är en präktig och fin stad på alla vis, snygga och välbyggda kontor med snygga och välklädda människor. Allt är dyrt jämfört med Sverige förutom Tax-free på flygplatsen =). Tyvärr missade jag att ta ett kort på promenaden vi gick ifrån Nationalteatern ner mot hamnen och kontoren som fanns där, riktigt läckert.

Svampplockning -igen. Trattkantareller har vi tydligt väldigt gott om i skogarna såhär års. De är så tacksamma, växer i stora sjok och om man funnit ett gäng så kan man vara säker på att det finns fler i närheten.

Dåså, till slut =). Jag och Ida har enats om och skrivit på köpekontrakt för en lägenhet i Täby kyrkby. Den tidigare bokade lägenheten kommer att avbokas och vi kommer att få tillbaka det mesta av bokningsavgiften. Anledningen till att vi valde en annan lägenhet var främst på grund av läget då den inte ligger vid E18 och priset som är betydligt lägre. Sedan är den lika stor och med roligare planlösning och det gör knappast saken sämre.
Det är direktverkande el och vi får själva betala för uppvärmning av varmvatten. Jag ser fram emot att byta ut elementen mot oljeelement, annars är det inte så mycket att pyssla med. Väldigt lite om man jämför med att vi kunde haft ett hus ifrån 50-talet att brottas med. Men det kommer en tid för det med.
Japp, i helgen var jag och Ida iväg till Östergötland, igen. Förra gången och förra helgen var vi till Hästholmen för att spana in familjen Blombergs nya villa, egentligen ville vi mest se lille Dooleys framsteg på talfronten. Det hanns med en syskonmiddag också. Även familjen Rosengren var med.
Den här helgen firade vi att Linda, en av Idas kompisar ifrån Uppsalatiden, skrivit kontrakt på en lägenhet. En ny lägenhet nära gamla Linköping, väldigt fräsch och högt till tak. Under helgen hann vi även med att besöka Lindas föräldrar, Lasse och Hanna, som bor strax norr om sjön Roxen. Väldigt trevligt ställe i skogen med en mindre sjö i närheten där vi fiskade kräftor under lördagsnatten, vi fick ett helt litet gäng men hann inte äta några eftersom vi var tvungna att bege oss hemåt.
Så surt för Ara att aldrig få sitt OS guld. Han har slitit hela sitt liv för matchen som han inte ens fick gå. Jag tycker att han gjorde rätt som visade sitt missnöje.
Jag har hittat ett program för att blogga. Programmet heter Drivel. Alldeles lagom spartanskt.
Häromdagen efter lunchträningen var jag en hårsmån från att svimma. Senaste gången var i lumpen och jag hade faktiskt glömt hur läskig den där negativa derivatan var; tiden när man känner hur det blir mörkare och mörkare, när omvärlden försvinner mer och mer. Först mådde jag bara illa men eftersom toaletten var upptagen så satt jag och fokuserade på att inte kräkas i omklädningsrummet och det gick ju bra så till slut blev toaletten ledig. Såhär i efterhand kanske det inte var så klokt att låsa in mig där, om nu något skulle gått riktigt på tok. Jag gissar att det var ett kraftigt blodtrycksfall, sista övningen var ganska tuff.
Stockholm är dåligt på många vis, en av de stora fördelarna är dock att det är nära till Arlanda. Det visar sig inte minst på vägen hem. Men det är väl kanske fel ända att börja i.
Vi flög till München för att sova en natt och hoppa på tåget mot Rijeka , alla utom Lasse (Idas pappa som fyller femtio i januari) visste vart vi var på väg. Järnvägsresan genom alperna var faktiskt mer storslagen än jag föreställt mig.

Vi bytte tåg i Ljubljana på vägen ner och gränsen mellan Österrike och Slovenien var skrämmande tydlig. Ljubljana var, vad jag såg ifrån järnvägsstationen, en stor byggarbetsplats. Här börjar det bli riktigt hett i luften och eftersom det är långt ifrån närmsta hav så känns luften ganska klibbig, ingen havsbris alltså.
Ifrån Ljubljana åker vi snälltåg till Rijeka, byter till buss och åker till Opatija. Här sover vi en natt och hoppar sedan på bussen mot slutmålet Rovinj.

Staden Rovinj lär ska vara väldigt italiensk (vad vet jag, jag har aldrig varit i Italien?), det är iallafall gott om italienare. Om man får göra dra en grotesk parallell så påminner staden om Strömstad, istället för norrbaggar har dom italienare. Priserna är lägre än i Sverige men skillnaden är inte alls lika stor som t.ex Thailand. En sak som ÄR billigt är inhemsk pivo (öl), den smakar dessutom gott -ungefär som Mariestad. De lär även ska vara duktiga på vin och då främst vitt men eftersom jag inte är någon vinkännare har jag svårt att uttala mig. Man ska dock passa sig för att beställa husets egna vin utan att smaka av innan.
Det här är min första sol-och-bad semester på riktigt (Bali var mer ett äventyr) och det känns väldigt speciellt att inte ha saker inplanerade och tåg/buss att passa. Det är gôtt mos! Jag gissar att värmen i kombination med att jag drack öl istället för läsk eller vatten till födan tvingade ner stressnerverna på knäna.
Vi bodde i två lägenheter på Centener. Lägenheterna låg en ifrån centrum men desto närmare stranden. För att ta sig till stranden behövde man ge sig ut ganska tidigt, efter klockan elva var det för varmt och då väntade man hellre till fyratiden innan man gav sig ut på några större äventyr.

Rovinj har en mäktig historia som tyvärr inte ger sig tillkänna. Istället är det alla nudister som får sätta sin prägel på staden. De har en egen strand, det lär ska vara den bästa stranden, men de nöjer sig inte med det utan breder ut sig vitt och brett. Inte mig emot om det ändå vore så att demografin avspeglade sig bland de nakna. Nej de är mest feta tyskar (enligt en vetenskapligt genomför undersökning av de nakenbadandes registreringsskyltar).

Om du skulle ha vägarna förbi Istrien i allmänhet och Rovinj i synnerhet ska du passa på att äta glass, dricka öl och bada. De har fina vatten att snorkla i även om det lär ska vara finare längre söderut. Efter att ha sett norra och västra Kroatien är jag nu nyfiken på Dubrovnik som lär ska vara alldeles unik.

Eftersom jag var tvungen att vara hemma och jobba till kvartalsskiftet tog jag bussen på egen hand och fick chansen att se den nybyggda motorvägen mellan Rijeka och Zagreb och lite av Zagreb. Zagreb är under renovering men gatorna är ändå gigantiskt storslagna, ca 50m breda med spårvagn i mitten av den parkliknande refugen. Vid flygplatsen finns en väldigt fin och rogivande park och ett klotformat monument uppfört av FN.
Det blev Länsförsäkringar. Jag hade sedan tidigare min tjänstepension där så jag vet att de har en bra websajt vilket jag värdesätter högt då det är den delen jag kommer att se och använda mest. Är det någon där ute som kan tala om ifall MasterCard har sämre täckning än Visa eller om alltid båda stöds? Jag funderar på att göra mig av med Visa kortet eftersom jag inte har någon användning av krediten och hellre ser att pengarna dras direkt ifrån kontot.