Fåglarna kvittrar, solen skiner och jag har påbörjat min föräldraledighet. Eftersom jag inte vill göra det för enkelt så har jag sett till att Rut och jag har ögoninflammation samt att jag själv idag fick veta att jag har bihåleinflammation. Så nu är det penicillinkur och dundernässprej för mig och Rut får bakteriedödande salva i ögonen sedan i fredags, den gillar hon inte när hon är trött. Det värsta är att jag känner mig så förbaskat ömklig när jag är sjuk. Varken Ida eller Rut visar några liknande tecken, Ida går på som en furie i vanlig stil förutom att hon kanske är något mer sliten emellanåt och Rut sover kanske lite mer men jag blir helt förstörd. Helst vill jag krypa ner i ett hål eller som nu med bihålorna skulle jag överväga att operera bort dem (vad ska man med dom till ändå?) Hur kan ni kvinnor vara så motståndskraftiga och är inte det lite orättvist? Eller är det jag som yngst som blivit bortklemad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar