Hemma igen

Martin och Vilmer. Maria och mördarkatten Tinto (han är snällare än man kan tro). Hästholmen, det ser inte så stort ut och det är det inte heller. Efter att ha hälsat på min bror Martin, hans fru Maria och deras son Vilmer. En länk till deras blogg finns till höger (Blombergs). Vi hann med en hel del tack vare att Maria släppte iväg oss och själv tog hand om lille Vilmer. Tre vändor på Omberg med cykel, löpning resp. promenad. Väldigt trevligt och lugnt, det kanske man inte kan tro med en 1< månads bebis intill men faktum är att han nästan bara pratar när han vill ha mat och annars är hur tyst som helst. Det är ganska intressant att se hur jag och min bror kommer överens som bäst på varsin cykel eller i löpspåret. Vi är kanske inte så duktiga på att öppna oss och prata om känslor men jag känner mig övertygad om att vi alltid kommer att trivas i skogen. Åtminstone så länge jag inte fetar till mig i här i Stockholm. Det kommer att komma några bilder ifrån helgen så fort jag laddat batterierna till kameran. Vid Hjässan (utsiktsplats på Omberg) tog batteriet i kameran slut precis när jag försökte använda tidsutlösaren för att fotografera oss. Det ledde till att objektivet stannade kvar ute. Inte så roligt om det varit på en strand på Bali med ett par timmar till hotellet.