Disputationsmiddag

På Maria Blombergs begäran kommer här en redogörelse för gårdagens middag och händelserna däromkring...

Efter att ha gått omkring i finkläder (inklusive de fina obekväma skorna) hela dagen eftersom det inte fanns tid att åka hem och byta om var det alltså dags. Middagen var alltså en disputationsmiddag vilket innebär middag efter disputation vilket i sin tur innebär att doktoranden i fråga nu skrivit, lagt fram, och därefter försvarat sin avhandling enligt konstens alla regler och därigenom tagit examen. Den här middagen var Daniel Yamamotos och han kommer efter examen att fortsätta att forska i finland.

Vi skulle mötas upp hemma hos Lotta (Idas jobbarkompis) för att göra oss i ordning men jag lyckades åka fel och hamnade vid Radiohuset där det fanns ett Systembolag så jag passade på att handla en flaska rödvin. Tids nog hittade jag rätt och efter en stunds förberedelser kom vi iväg för att precis hinna fram för att hinna få en fördrink och sätta oss.

Lokalen var väldigt mysig, källarvalv i tegel med fin belysning. Tyvärr var den uppdelad i flera mindre rum varav middagen åts i två av dessa, honnörsbordet stod i ett av rummen och de som satt i det rummet kan väl gissningsvis räknas till de personer vars vänskap Daniel värderar högst. Eftersom jag inte står Daniel särskilt nära kändes det rimligt att bli placerad i "det andra" rummet men alla var inte lika förstående och det var ganska trist att behöva resa sig när det var dags för spex.

Maten var god och sällskapet trevligt även om jag inte räknat med att jag skulle behöva arbeta riktigt så hårt för att hålla konversationen flytande. Som spex hade Daniels arbetskamrater ifrån institutionen klätt ut sig till karaktärer från Stjärnornas krig och den mest klockrena var nog han som klätt ut sig till R2-D2 genom att klä en låda med aluminiumfolie som han sedan krupit in i. Aluminiumfolie förekom även i form av prinsessan Leias BH, han (ja han som klätt ut sig heter Thomas) hade även kanelbullar på huvudet.

Efter middagen var det dans och annat tjo/tjim men jag var ganska seg och säkert inte det roligaste russinet i kakan. Jag skyller det på Go-carten dagen innan, man blir helt stinn och jag har träningsverk i underarmarna. Efteråt gick vi till McDonald's vid Östermalmstorg och det var med blandade känslor jag kunde se innerstadskillar be invandrarkillar "åka hem". Naiv som jag är trodde jag att jag lämnat det bakom mig på en sjaskig fest någonstans i tonåren. Efter McDonald's åkte vi hem till Lotta och Ida blev så glad åt att vi kunde sova så gott i Lottas gamla 90-säng men jag känner mig övertygad om att alkoholen spelade en avgörande roll.